tisdag 7 september 2010

ReklamTV

Jag älskar public service TV. Dels för att den håller hög kvalité, men mest för att den är reklamfri. TV-licens känns som ett lite ålderdomligt sätt att dra in stålarna, men det är ett mindre problem.
1987 flyttade jag in i ett nytt bostadsområde där det fanns möjlighet till ett helt nytt TVutbud. TV3 kändes nyskapande med Robert Aschbergs kvällshow kl 22 varje kväll. Elisabeth Granneman satt i ett hörn och rökte och tog emot tittarnas åsikter via fax(!). Många nya massproducerade såpor, den ena sämre än den andra som man skrattade gott åt. Jag slutade dock skratta rätt snabbt när jag förstod att det alltid tog 3 timmar att titta på en vanlig långfilm pga alla reklamavbrott. TV4 hade reklam mellan programmen i början av sin historia och det kändes naturligare. Vissa program som är inslagsorienterade, kan funka med reklamavbrott, men inte mitt i en pågående historia. Ett drama eller en film blir ju helt förstört med alla dessa avbrott. Hur kan de som är upphovsmakare gå med på att deras verk blir förstörda?

Inga kommentarer: