lördag 20 september 2014

Gamla hjulspår tog slut

Åren mellan 40 och 50 rullade på, det ena året ganska likt nästa. Bott i ett rymligt hus i förorten som rymde min ibland stora familj. Barn växer upp och flyttar hemifrån, gemytliga sommar- och vintersemestrar med återkommande teman, samma arbetsplats där jag fått lagom utmaningar och trivts fantastiskt bra. Min pappa gick hastigt bort och min livskamrat hade turbulens arbetslivsmässigt, men det känns ändå som unika händelser i en i övrigt stilla tillvaro.

De senaste tre åren har varit helt annorlunda. Jag lever inte för att arbeta, men det är ändå en väldigt stor del av min identitet. Marken gungade rejält när jag 2011 blev uppsagd p.g.a. arbetsbrist. Företaget jag jobbade på flyttade verksamheten till Asien. Under några månader våren och sommaren 2012 var jag arbetslös, eller arbetsbefriad som det heter. En ny erfarenhet att känna sig utanför, delvis utan uppdrag och mening i livet.

Jag börjar en ny anställning som specialist och inte längre som chef. Glädjen att hinna ägna egna arbetsuppgifter tid och energi men också frustration över hur man får gehör för sina idéer när man inte har det mandat som ett chefsjobb ger. Samtidigt med det nya jobbet påbörjade jag en längre utbildning i ekonomi på min fritid. Många timmar varje onsdagskväll och helgstudier under ett år. Euforin över att få lära sig ett nytt område och träffa nya kamrater men också ångest över att inte ha inlärningsförmågan i trim för att klara av tentorna. Det gick bra och jag blev riktigt stolt över mig själv.

Min mamma blev svårt sjuk ungefär samtidigt som jag blev Farmor. Återigen denna tvådelade känsla, glädje och sorg. Oändligt stolt över min sonson och en känsla av att vilja skydda honom mot allt ont i livet. Mamma gick bort i februari och lämnade mig föräldralös. Tänker numera ofta på mina föräldrar och är tacksam för min uppväxt i en tryggt och kärleksfullt hem.

Jag har också bytt villaidyllen mot en lägenhet närmare stan och ett fritidshus på Österlen. Denna förändring är bara förenad med glädje.

På måndag börjar jag återigen ett nytt arbete och känner att förändringar ibland är tuffa, men ändå bidrar till att jag blir starkare och klokare och förhoppningsvis mindre fördomsfull.

Inga kommentarer: